”Unless you are obsessed, you’re not gonna make it” säger Martin Parr under en intervju där han delar med sig av tips till unga fotografer.
Lite motvilligt erkänner jag mig vara besatt av foto. Det är mitt stora intresse i livet och mitt levebröd.
Jag tänker ofta på den där intervjun med Martin Parr. Hur många yrken och branscher kräver att du är besatt för att lyckas? Det känns orättvist men samtidigt härligt. Att jobba med något som skapar ett känsloläge som vida överstiger ett normalt intresse … det måste väl ändå vara ett privilegium? Hur många går inte till jobbet med likgiltighet och siktet inställt på allt de ska göra när arbetsdagen är över?
Besatthetens baksida är att min hjärna inte kopplar bort jobbet när andra stämplar ut. Men det skapar en känsla av trygghet i en hårt konkurrensutsatt bransch, som dessutom hotas av AI nuförtiden, att du trots oddsen kommer streta vidare, kavla upp ärmarna och fortsätta att bevisa ditt existensberättigande.